Häromdagen samlade EU:s klimatkommissionär Wopke Hoekstra och EU:s försvarskommissionär Andrius Kubilius några av unionens högst rankade beslutsfattare inom klimatpolitik och försvarsstrategi till ett rundabordssamtal i Bryssel.
Bland de cirka 40 deltagarna fanns militärledare, tidigare premiärministrar, försvarsindustrin och personer från EU-kommissionens absoluta toppskikt – och, något oväntat, även jag.
Jag är vd för det svenska startup-bolaget Nordic Biographite som producerar fossilfri grafit från skogsrester, ett kritiskt material för den gröna omställningen och försvaret, där Europa idag är nästan helt beroende av import.
Agendan kretsade kring Europas framtida resiliens i en värld präglad av geopolitisk oro, sårbara leveranskedjor och klimatförändringar. Men lika mycket handlade den om att identifiera lösningar där hållbarhet, klimat och försvarsförmåga faktiskt stärker varandra.
Hållbarhet får lätt stämpeln av något idealistiskt: något lite fint att prata om när tiderna är goda, men lågt prioriterat "just nu". Men när man lyfter blicken och börjar granska värdekedjor, energiberoenden och sårbarheter blir det tydligt att hållbarhet också handlar om motståndskraft, självständighet och säkerhet.
Europas fossilberoende ses allt tydligare som en strategisk svaghet. Förnybara energisystem och lokal energiproduktion handlar inte bara om klimatnytta, utan också om att kunna hålla samhällen och militära operationer igång när energisystem pressas eller slås ut.
I min egen bransch, kritiska råmaterial, märks skiftet kanske allra tydligast av. Det som länge sågs som en ganska perifer industrifråga har blivit säkerhetspolitik på allvar.
En ganska perifer industrifråga har snabbt blivit säkerhetspolitik
Industri- och försvarskritiskt material, till exempel syntetisk grafit som tillverkas från fossila råvaror, gör oss sårbara – även om det tillverkas i Europa. Det förklarar också varför någon som jag plötsligt hamnade runt samma bord som generaler och EU-toppar.
På det här mötet var det personer från försvarssektorn, säkerhetsexperter och EU-kommissionärer som pratade om energi, råmaterial och klimat med samma typ av allvar som när de pratade om ammunition och försvarskapacitet. Det visar att något faktiskt har förändrats.
I Europa har vi länge tänkt att fria marknader och öppna gränser löser det mesta. Billigast möjliga produkt har varit målet. Vi har glatt köpt subventionerade material från andra delar av världen, samtidigt som dessa länder successivt byggt dominans inom hela industrisegment. Vi har helt enkelt varit rätt nöjda att andra länders skattebetalare hjälpt till att göra våra produkter billigare.
Resultatet är att Europa blivit effektivt men också sårbart. Vi har gjort oss beroende av fossil energi, känsliga leveranskedjor och kritiska material som vi själva inte kontrollerar.
Resultatet är att Europa blivit effektivt men också sårbart
Trots att alarmet har ringt flera gånger har Europa tryckt på snooze. Men nu känns det faktiskt som att vi börjar vakna.
Kanske blir det den hårdare omvärlden som ger den gröna omställningen ny fart.
Jakob Way, vd på det gröna Nordic Biographite som producerar fossilfri grafit
