Ebba Minas, statsvetare vid Stockholms universitet, har i sin avhandling undersökt varför vissa länder gör mer än andra för att minska utsläppen från stål-, cement- och kemiindustrin. Datan kommer från 30 års klimatpolicys i 43 länder.
Slutsatsen? Att industrin har för få tvingande regler för att minska utsläppen. Om något är det för mycket morötter, enligt avhandlingen.
"Subventioner och frivilliga avtal ger industrin resurser och inflytande utan att tvinga fram strukturell omställning – och skjuter upp de investeringsbeslut som behövs för att utsläppen ska minska", säger Ebba Minas.
"Politiskt skyddad"
Ett centralt fynd i avhandlingen är att tung industri är politiskt skyddad från flera håll samtidigt. Arbetsgivarorganisationer driver konkurrensargument från höger, fackförbund larmar om minskade jobb från vänster. Det skapar ett tryck för mjukare styrmedel, enligt Ebba Minas.
Men det finns undantag:
"Vänsterregeringar antar faktiskt fler tvingande regleringar än högerregeringar, så partifärgen spelar fortfarande roll för hur långt man är beredd att gå", säger hon.
Inget mätbart genomslag
Inte heller EU:s utsläppshandel, EU ETS, har gjort skillnad enligt avhandlingen.
"Jag finner inget mätbart genomslag på utsläppen från energiintensiv industri. Koldioxidintensiteten ökade snarare jämfört med andra länder under stora delar av perioden", säger Ebba Minas.
Sverige följer samma mönster. Utsläppen från el- och fjärrvärmesektorn har stagnerat, och politisk kontroll på kommunal nivå ger liten effekt på kommunalt ägda energibolags utsläpp.
"Problemet är att klimatpolitiken i de flesta länder har varit för mjuk. Subventioner och frivilliga avtal dominerar. Tvingande regleringar är sällsynta. Industrin har i hög utsträckning lyckats forma politiken till sin fördel. Just kombinationen – lite piska och mycket morot – gör att utsläppen inte sjunker trots att policyer antas", säger Ebba Minas.
Stat och näringsliv behöver samarbeta
Lösningen, enligt avhandlingen, är inte att ställa stat mot industri. Länder med starka samordningsmekanismer mellan stat och näringsliv antar tvärtom fler och mer ambitiösa styrmedel.
"Det handlar om att ge industrin långsiktiga, tydliga spelregler snarare än tillfälliga bidrag, och om att kombinera stöd till teknikutveckling med tydliga krav på faktisk utsläppsminskning", säger Ebba Minas.
